jag kan inte ens beskriva känslan jag har inom mig just nu. Det är så jävla hemskt. Varför skulle den där skiten hända just dig, jag förstår inte? jag borde sagt åt dig att sluta med det för länge sen, eftersom att det har hänt mig också förut. Jag vet hur det känns att sitta där inne och fylla i alla papper, att svara på alla dumma frågor dom ställer än, och känslan man har inombords - hur ska mina föräldrar reagera, kommer dom någonsin kunna lita på mig, tänk om jag hamnar i en fosterfamlij vem fan vet?!

men det är ju så, att när man väl börjar med det kan man inte sluta. Nu låter det som att jag snackar om knark men det gör jag inte, utan allt jag ville säga är bara att jag finns här för dig älskling. Jag finns alltid här för dig okej?
jag älskar dig min underbaraste BÄSTAVÄN